- Startsida
- Förteckningen
- Glahålskaffe
Glahålskaffe
Glahålskaffe är ett uttryck för ett fenomen inom vävning och innebär att man tar en fikapaus i anslutning till att arbetet med väven börjar leda mot sitt slut. Kaffet intas vanligen tillsammans med andra som varit till hjälp under uppsättningen av väven. Numera är det främst benämningen ”glahål” det vill säga det hål som bildas när varpen börjar ta slut som lever vidare och traditionen sprids både i forum på nätet och genom kurser och utbildningar.
Geografiskt läge: Hela landet
Glahålet eller gladhålet syftar på det mellanrum – eller hål – som uppstår mellan delar i bakre delen av vävstolen när varpen börjar ta slut. Varpen är den längsgående samling trådar vilka inledningsvis sätts i vävstolen. Längden på varpen beror på dels av vilken vävstol man har, dels vilken varpställning man har tillgång till. Varpen är densamma under hela vävningen tills nästa uppsättning är på plats.
Exakt mellan vilka delar av vävstolen som glahålet uppstår finns det olika uppfattningar om. En förklaring är att uttrycket syftar på det mellanrum som uppstår mellan pådragningskäppen och sträckbommen alternativt mellan pådragningskäppen och varpbommen. En annan tolkning är att glahålet bildas när varpbommen skymtar mellan de glesnande varptrådarna. Det kallades i Västergötland även att se nakna gubben eller nakna karln, då varpbommen mer och mer kläs av allt eftersom arbetet med väven fortgår. Ytterligare en tolkning är att glahålet bildas när varpen är inne på sista varvet på bommen och det mellanrum som då uppstår efter pådragningskäppen.
Oavsett alternativ så uppmärksammar samtliga att arbetet med väven går mot sitt slut och att detta ska firas genom att dricka en kopp kaffe tillsammans med de som hjälpt till att dra på väven i vävstolen. Att dra på väven är nämligen ett moment som underlättar om flera personer hjälps åt. Hur gammal traditionen med glahålskaffe är finns det inget tydligt svar på.
Om varpen
Varpen avgör vävens vävbredd och täthet, däremot kan man solva om en uppsatt varp, och även byta vävsked för att erhålla en annan bredd. Solven reglerar höjden på en varptråd i en vävstol. Det består av en eller två trådar som löper lodrätt och har ett litet hål i mitten. Den varptråd som ska höjas och sänkas av solvet löper genom ögat. Solven sitter på solvskaft som hängs upp i vävstolen och som därefter förbinds med tramporna. Den inbördes ordning som varptrådarna träs genom solv avgör vilken vävteknik som tillämpas. Allteftersom vävningen fortgår drar man fram mer och mer av varpen vilket då minskar mängden varp på varpbommen.
Lasamatta, föstäcke och klutakavring
Filla, klut, lase, palta, radde, sladd, slansa, slant, slarva och slöra. I de svenska dialekterna finns många olika benämningar för de trasor som användes till att väva trasmattor och andra trasvävar. Även namnen på själva mattorna och olika arbetsmoment i vävandet har varierat mellan bygderna. Det kan du läsa mer om i artikeln Lasamatta, föstäcke och klutakavring Länk till annan webbplats. från Dialektbloggen på isof.se.