- Startsida
- Förteckningen
- Polska – musik och dans
Polska – musik och dans
Polska är både musik och dans. Musiken kan spelas för lyssning och till dans. Dansen dansas i par, framför allt som nöjesdans. Musiken går oftast i tretakt och spelas på många olika instrument.
Geografiskt läge: Hela landet
Här dansas och spelas det polska på Eric Sahlström Institutet i Tobo. Foto: Magnus Holmström
Polska spelas av spelmän och folkmusiker. Den spelas solo och i duo, samt i mindre och större grupper såsom spelmanslag och folkmusikensembler. Den dansas i par, framför allt som social dans på dansgolven. Musiken går i tretakt med olika betoning och spelas på många instrument, ofta på fiol.
Polska är ett samlingsnamn för dans och musik. Utövarna talar om många varianter inom musiken med tillhörande danser som till exempel Bingsjöpolska, Finnskogspolska, slängpolska och bakmes – för att nämna några få.
Polskornas historia går i Sverige tillbaka till 1500-talet. Från mitten av 1600-talet finns det gott om handskrivna källor med nedtecknade polskemelodier och olika referenser till polskedansande. Under 1800-talet och framåt började insamlare av folkmusik och dans fokusera på polskor framför andra musik- och dansformer. Inte minst för att de uppfattades som unika. Men polskorna i Sverige har släktskap med polskorna i övriga nordiska länder och rötter som går tillbaka till övriga Europa, inte minst Polen. På så sätt är polska lokal, nationell, nordisk och internationell på samma gång.
När en polska presenteras berättas ofta vem som lärt ut den eller vem som varit förebild när låten eller dansen skrevs ner, och benämns då som ”polska efter” och namnet på personen. Till exempel ”polska efter Hans Dahl”. Många förknippar en viss polskelåttyp eller dansstil med en bygd.
Beskrivning
På spelmansstämman Burträsksvängen möts spelmanslag och intresserade folkmusiker i ”allspel” då de spelar tillsammans i förväg utannonserade låtar. Foto: Stellan Backman
I dag utövas polska av såväl amatörer som av professionella artister och pedagoger runt om i Sverige. Musiken spelas både på konserter, till dans och spontant i möten mellan musiker på spelmansstämmor och i andra sammanhang. Ett exempel är det som kallas buskspel, när spelmän träffas på ett arrangemang och spelar tillsammans, med eller utan åhörare. Spelmän, proffs såväl som amatörer, åker till spelmansstämmor för att spela dygnet runt med gamla och nya spelkompisar.
Framstående artister har polska som en viktig del i sin repertoar när de spelar till dans, ger konserter på folkmusikarrangemang, i kyrkor, konserthus eller vid Riksdagens öppnande. Det skrivs i dag många nya polskelåtar.
Polskedanser utövas av några med fokus på hur den skrivits ner utifrån lokala exempel. Andra har mer fokus på polskornas sociala funktion i samspel med musiken och dansar polskor mer eller mindre improvisatoriskt. Danserna dansas oftast i sociala sammanhang, men förekommer ibland i föreställningar på scener.
Musiken går oftast i tretakt, spelas vanligtvis på stråkinstrument, framförallt på fiol, men också på många andra instrument såsom dragspel, nyckelharpa, klarinett, flöjter, säckpipa, orgel, mandola och gitarr. Polska har spelats individuellt eller i mindre grupper. Under 1900-talet blev det vanligt att spela musiken i större grupper, i spelmanslag, på allspel, i folkmusikensembler eller i stora orkestrar.
Danserna dansas framför allt parvis och till levande musik. Polskor och annan folkmusik har också letat sig in i olika musikgenrer, i konstmusik till exempel av Hugo Alfvén, Wilhelm Peterson-Berger och Karin Rehnqvist, i jazz med Jan Johansson, Georg Riedel och Lars Gullin, och i populärmusik genom bland andra Kebnekajse, Hedningarna och Sara Parkman.
Ett allspel är ett framträdande där alla musiker/spelmän spelar tillsammans. Varje år invigs Umeå folkmusikfestival med ett stort allspel. Där medverkar professionella musiker tillsammans med barn och ungdomar från olika musikskolor. Foto: Stellan Backman
Historik
Pardans till tretaktsmusik började bli populärt i Polen och Tyskland för omkring 500 år sedan – en trend som i olika omgångar och via olika vägar och samhällsklasser snabbt spred sig till Sverige under namnet polska. Under flera hundra år utvecklades sedan polskor till en rik flora av olika musikaliska och dansmässiga uttryck. Till mitten av 1800-talet använde spelmän även polonäs som beteckning. Från mitten av 1800-talet in på början av 1900-talet tar begreppet polska över.
Forskare och upptecknare av musik har från mitten av 1800-talet lyft fram polskorna inom svensk folkmusiktradition. Polskornas unika former i Norden värnades som en viktig och dominerande del av kulturarvet. Musik- och dansformer som inte uppfattades som lika unika fick mindre uppmärksamhet.
Folkmusikkommissionen (FMK) bildades 1908 och är utan jämförelse den organisation som genomfört den största insamlingen av det som kommit att kallas ”folkmusik” i Sverige. Genomslaget av FMK:s verksamhet har präglat folkmusikfältet under hela 1900-talet. När FMK formellt upplöstes 1976 omfattade det insamlade materialet över 100 000 låtar, fotografier, spelmansbiografier, brevsamlingar och mycket annat. Arbetet resulterade i publikationen Svenska Låtar, som består av 24 volymer, och innehållet utgörs av en mycket stor andel polskor.
Nya gruppdanser konstruerades för scenisk användning till polskemusik under 1800-talet, för Operabaletten och från 1900-talets början i folkdanslag. Till dessa danser hör Östgötapolska, tidigare kallad Bondkadrilj, koreograferad på 1890-talet i föreningen Philochoros, Fjällnäspolska tillägnad Fjällnäs sanatorium också av Philochoros, och Västgötapolska, koreograferad av Lotten Åström 1906. Parallellt med att folkdansrörelsen döpte nya scendanser till polskor levde polskor i lokala miljöer, spelades av spelmän och dansades som social pardans på dansbanor, i logar och i bygdegårdar.
Efter andra världskriget har flera personer med kopplingar till föreningslivet, sökt upp och dokumenterat lokala dans- och musiktraditioner och i vissa fall filmat dem. Ett stort insamlingsarbete av musik har bedrivits av Sveriges Radio och Svenskt Visarkiv. Danserna lärdes ut på kurser och i studiecirklar runt om i landet, ofta av dem som hade samlat in dem.Ett urval av dessa danser publicerades i den så kallade ”blå boken”, Svenska folkdanser del 2 av organisationen Svenska Folkdansringen (som då hette Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur). Andra polskeuppteckningar publicerades i regionala samlingar.
Med inspiration från Zornmärket och från dans- och musiktävlingar i Norge skapades Polskdansmärket, en utmärkelse som tilldelas framstående dansare i polska. En första Polskmärkesuppdansning, där dansare visar upp sina färdigheter för bedömning, genomfördes 1969 och har, med avbrott under coronapandemin, fortsatt årligen sedan dess. Uppdansningen organiseras av Folkdansringen Dalarna och Folkdansringen Jämtland-Härjedalen. Målsättningen för polskdansmärket är att ligga så nära den dokumenterade dansen som möjligt, tillsammans med följsamhet till musiken.
Uppdansning för Polskdansmärke sker parvis till levande musik med individuell bedömning av en jury. Polskor har ibland solistiska eller rent av akrobatiska moment. Från Polskeuppdansning i Orsa 2019. Foto: Mikael Björck
Den gröna vågen under 1970-talet förde med sig en explosion i folkmusik- och folkdansintresse. En omfattande kursverksamhet i folkliga danser och folkmusik startades inom studieförbunden. Många lärde sig dansa polska på festivaler så som Falun Folkmusik Festival. Utifrån lusten att dansa polskor och folkliga danser skapades runt om i Sverige sociala tillställningar för dans och spel genom så kallade Danshus och Folkmusikkaféer. På dessa mötesplatser engagerades professionella musiker för spel till dans och det arrangerades workshops med dans- och musikutlärning.
Polskornas samspel med gammaldanser i Norden är värt att uppmärksammas. Ett exempel är polskornas starka koppling till hambo. Hambons musik och dansform är till skillnad från polskorna reglerad med ett bestämt antal takter försteg respektive omdansningssteg. Under 1970-talet blev tävlingen Hälsingehambon en viktig ingång till hambo och därmed för många även till polskorna. När Hälsingehambon var som störst deltog upp till 1 500 danspar.
Under 1970-talet växte också folkmusikintresset. Det startades nya spelmanslag och det skapades många nya spelmansstämmor. Några stämmor utvecklades till jätteevenemang med 10 000-tals besökare. Från slutet av 1970-talet har det startats flera folkmusikutbildningar på folkhögskolor och högskolor.
Främjande och vidareförande
Utövarna skaffar sig sina kunskaper längs olika vägar. Många nya musiker eller spelmän kommer via kommunala kulturskolor, föreningar, studieförbund och utvecklar sitt spel på folkhögskolor, konservatorier och högskolor. Dansare kan också hitta till genren via kurser men här är det vanligare med mer spontana vägar in i utövandet via workshops eller att bli upplärd på ett dansgolv. Viktiga vägar in i polskedansen är föreningar, festivaler, spelmansstämmor, danshus och studieförbund. Även dansare kan utveckla sina kunskaper via folkhögskolor och högskolor.
Så kallade låtverkstäder, där unga får undervisning och övning i att spela folkmusik tillsammans, är en förhållandevis ny form av vidareförmedling av musik och danstraditioner riktad till ungdomar. I flera delar av landet är länsmusikorganisationer och studieförbund viktiga för detta. Några exempel: Hälsinge låtverkstad, Mittfolk i Västernorrland och Skånefolk. Flera är medlemmar i och stöds av den nationella ungdomsorganisationen Folk You.
Instrumentundervisning på kulturskolor runt om i Sverige är en viktig ingång till folkmusiken och därmed polskorna. Motsvarande ingång inom dansområdet saknas i dag. Här introduceras nya utövare genom föreningslivet och stora evenemang så som spelmansstämmor och festivaler. Många nya dansare har kommit till dansen genom att de lärt sig spela folkmusik. Studieförbundens roll är i dag marginell jämfört med 1970- och 1980-talet.
Spel och dans på Korröfestivalen 2006. Festivalen arrangeras årligen i Småland. Foto: Leif Carlsson
Många folkmusiker och folkdansare är organiserade i någon av riksorganisationerna Folk You, Riksförbundet för Folkmusik och Dans, Svenska Folkdansringen och Sveriges Spelmäns Riksförbund. Inom ramen för riksorganisationerna arrangeras Zornmärkesuppspelningar, Polskmärkesuppdansningar, musikturnéer med mera. Dessutom arrangerar lokala aktörer festivaler, spelmansstämmor, utbildningar inom kulturskolor, studieförbund, hembygdsgårdar, fristående föreningar och grupper. Det lokala utövandet och de lokala aktörerna har alltså stor betydelse för vidareförandet av polskor.
I samband med Polskmärkesuppdansningen hålls årligen kurser och ett femtiotal grupper, framför allt i Sverige, men även internationellt, odlar de lokala bygdedanserna. Dessa grupper organiserar danstillfällen och internationella utövare reser till Sverige för polskmärkestagning och umgänge med likasinnade.
Danshusen och stämmorna bedriver på liknande sätt kurser och dansworkshoppar i samband med danskvällar och andra evenemang. Danshus och konsertarrangörer som engagerar professionella musiker kan få bidrag från Statens Kulturråd. Det saknas en motsvarande bidragsstruktur för stöd till dansområdet.
Litteratur och länkar
Litteratur: Böcker och artiklar
Bjørn Aksdal & Ann-Mari Häggman (1997). "Den folkliga musiktraditionen" (flera kapitel). I: Musik i Norden. Huvudredaktör: Greger Andersson. Kungliga Musikaliska Akademins skriftserie nr 85. Föreningen Nordens Årsbok 1998.
Bo Nyberg (1989). Polskan i Norden: traditionsinspelningar från Sverige, Norge, Danmark, Finland. Stockholm: Svea fonogram.
Dan Lundberg & Gunnar Ternhag (2005), Folkmusik i Sverige, 2:a uppl., Stockholm/Falun: Svenskt visarkiv/Gidlunds förlag.
Ernst Klein, (1978): Om folkdans, Mats Rehnberg (red.), Stockholm : LT i samarbete med Inst. för folklivsforskning.
Jan Ling (1989), Europas musikhistoria. Folkmusiken: 1730–1980. Solna: Esselte studium.
Karin L Eriksson (2004): Bland polskor, gånglåtar och valser. Hallands spelmansförbund och den halländska folkmusiken, doktorsavhandling, Göteborgs universitet: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/16345
Länk till annan webbplats.
Karin L Eriksson (2015), "En polonäs i tre gestaltningar", i Lekstugan: Festskrift till Magnus Gustafsson, Boström, M. (red.), Växjö: Smålands musikarkiv.
Lars Farago: "Världsdans – Att förena kulturer och vårda traditioner". I: Nordiska museets och skansens årsbok Fataburen 2006. Stockholm, Nordiska museet. https://nordiskamuseet.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid=-631&pid=diva2%3A1335322&c Länk till annan webbplats.
Lars Farago: "Polska – Nordens tango i Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet". I: Svenska Unescorådets skriftsserie nr 1, 2005: http://u4614432.fsdata.se/wp-content/uploads/2013/09/Unescos-konvention-om-skydd-för-det-immateriella-kulturarvet.pdf Länk till annan webbplats.
Linnea Helmersson (2023): Förhandlingar på dansgolvet: en etnologisk studie av lindy hop och polska – två svenska dansscener. Doktorsavhandling, Umeå Universitet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-215636 Länk till annan webbplats.
Magnus Gustafsson (2016), Polskans historia, doktorsavhandling, Lunds universitet: https://www.lu.se/lup/publication/d0325576-a399-475a-81d9-dae433afd5a6 Länk till annan webbplats.
Magnus Gustafsson Den mystiska polskedansen Länk till annan webbplats.. Essä publicerad i Kristianbladet, Smålandsposten och Borås tidning. (Länk till Smålandsposten)
Mathias Boström, Dan Lundberg & Märta Ramsten (red.) (2010), Det stora uppdraget. Perspektiv på Folkmusikkommissionen i Sverige 1908–2008, Stockholm: Nordiska museet.
Mats Berglund (2018), Gränslös tre-takt. Vad berättar fonografen? Mastersuppsats Universitetet i Sørøst-Norge: https://matsberglund.se/wp-content/uploads/2020/01/Gränslös-tre-takt.pdf Länk till annan webbplats.
Mats Johansson (2017), "Empirical research on asymmetrical rhythms in Scandinavian folk music: A critical review", i: Studia Musicologica Norvegica 43: https://www.idunn.no/doi/10.18261/issn.1504-2960-2017-01-05 Länk till annan webbplats.
Mats Nilsson (2009), Dans – polska på svenska. Serie: Skrifter från Etnologiska föreningen i Västsverige, Arkipelag.
Mats Nilsson (2017), The Swedish Polska. Stockholm: Svenskt visarkiv/Musikverket: https://musikverket.se/wp-content/uploads/2017/02/Polska_FINAL2.pdf Länk till annan webbplats.
Mats Nilsson (2006), "Det gåtfulla polskefolket". Dansa med mig – Nordiska museets och skansens årsbok, Fataburen 2006. Stockholm, Nordiska museet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:nordiskamuseet:diva-1911 Länk till annan webbplats.
Märta Ramsten (1976): Hurven. En polska och dess miljö.
Märta Ramsten, Mathias Boström, Karin L. Eriksson & Magnus Gustafsson (red.) (2019), Spelmansböcker i Norden. Perspektiv på handskrivna notböcker. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien.
Märta Ramsten (2003), The Polish Dance in Scandinavia and Poland, Stockholm: Svenskt visarkiv.
Nils Andersson & Olof Andersson (1922–1940), Svenska låtar, Stockholm: P.A. Norstedt & söner.
Sven Ahlbäck (1995), Karaktäristiska egenskaper för låttyper i svensk folkmusiktradition. Ett försök till beskrivning. Norra Stavsudda.
Sven Ahlbäck (1989), Tonspråket i äldre svensk folkmusik. Udda Toner, Stockholm.
Länkar
Polska Dance Paths Länk till annan webbplats. - Ett polsk-skandinaviskt musikprojekt. Kort reportage på organisationen Musik i Syds playkanal.
Många filmer med polska, både dans och musik, går att hitta på Youtube. Här är några exempel:
MP3 Mattias Pérez Trio Länk till annan webbplats. på Sunne Danshus 2012, Youtube.
Systerettan Orepolska och Klimpen av Timas Hans Länk till annan webbplats. med Orsa Spelmän, 2020, Youtube.
50-årspolska Länk till annan webbplats. framförd av duon Algot på Folk You Sessions, under Linköpings folkmusikfestival. Folk You Sessions, 2015, Youtube.
Allspel Länk till annan webbplats. på folkmusikfestivalen Umefolk 2024 där olika låtar spelas, bland annat polska.
Polska efter Sture Sahlström Länk till annan webbplats., "Tjolittalej" med musikerna Anders Mattsson och Annika Ekstav på nyckelharpa. Youtube.
Buskspel Rosenbergs polska Länk till annan webbplats. – Bingsjöstämman 2018, Youtube.
Polskmärkesuppdansning Länk till annan webbplats. – så går den till. Film på Youtube av arrangörerna bakom Polskmärkesuppdansningen.