Binge

Hallands lövskogar avverkades från medeltiden och framåt för att bereda mark för odling, för att ge virke till skepp och bostäder samt för bränsle. Efter år av svedjebruk kunde endast ljung växa på den näringsfattiga marken, och den bredde ut sig på hedar över stora områden. På 1600- och 1700-talen när Halland dessutom härjades av krig var nöden stor. Men fåren som betade på ljunghedarna gav ull och den togs om hand vid vävning.

Exakt tidpunkt för stickningens intåg i Halland går inte att klarlägga, men Pehr Osbeck skriver i en text från 1796 om Wallens säteri, där stickandet av strumpor ingick i skatten: ”Det gick till så att de underlydande på Wallens säteri blev tilldelade ull. Denna ull preparerades och stickades, vilket sedan utgjorde en del av den skatt som de betalade.” Säteriets ägare var paret Birgitta van Cracau och Magnus Durell. Vid tiden för van Cracaus uppväxt i Helsingör fanns det en organiserad försäljning av stickat i Danmark, som van Cracau troligen kom i kontakt med och tog inspiration från till Wallens säteri.

Binget blev snabbt en viktig inkomstkälla i Halland under 1700-talet. Var och en som hade stickor och garn kunde bidra till hushållets försörjning. Ull eller garn distribuerades till stickare av knallar, som sedan kom och hämtade färdiga plagg som de sålde vidare. Södra Halland var känt för sina skickliga stickare och alla stickade, både män, kvinnor och barn. Det sägs att barn fick börja sticka enklare delar som ärmar och sockor.

Produktionen bestod främst av strumpor och tröjor som såldes vidare över stora geografiska områden. Militären var en stor beställare som utrustade sina mannar med strumpor från Halland.

När stickmaskinerna kom i slutet av 1800-talet blev det svårare för det handstickade att få avsättning. Berta Borgström som var doktorinna i Laholm såg att de lokala arbetarna hade det svårt att försörja sig själva. Hon kontaktade företag som Militärt Ekiperings AB (MEA) i Stockholm och fick ordrar på stickade sockor och vantar till militären samt andra sportkläder till kvinnor och män. Som en del av arbetet samlade hon och kategoriserade lokala stickmönster som användes i området. 1907 grundade Berta Borgström ”Föreningen Bindslöjden”, med syftet att dels nedteckna gamla halländska mönster, dels att låta fattiga människor få ull att sticka bingeplagg av. Dessa plagg sålde sedan föreningen så att de som stickade dem skulle få en inkomst. Föreningen blev sedan Halländska hemslöjdsföreningen, Bindslöjden.

Inom Hallands hemslöjdsförbund (tidigare Hallands hemslöjdsförening Bindslöjden) betraktas binge som en lokal, traditionell slöjdart. I förbundet ingår fyra lokalföreningar i Kungsbacka, Varberg, Falkenberg och Halmstad, och i alla dessa föreningar pågår stor verksamhet med binge. I syfte att sprida kommunens kulturhistoria har Halmstad kommun låtit tre kulturhistoriska föreningar få lokaler på Halmstad slott: Föreningen Gamla Halmstad, Halmstads Idrottshistoriska förening samt Halmstads hemslöjdsförening. Uppdraget från kommunen är att föreningarna med sina respektive verksamheter ska göra utställningar som lockar besökare till slottet. Hemslöjden har hittills visat hur kungligheter har varit klädda i binge till utställningen ”Kungligheter i Halmstad” och varma bingekläder i utställningen "Vinter" i Halmstad. Dessutom lockas nya utövare till binget med de sociala slöjdevenemang som ordnas veckovis på slottet.

Kurser i binge har arrangerats av Hemslöjden i Halmstad varje år sedan 2019. På Världsstickardagen den andra lördagen i juni varje år, ordnar Halmstads hemslöjdsförening Bingedag på Hallandsgården. I Våxtorp ordnar hembygdsföreningen regelbundna bingeträffar. De har även en utställning med binge i hembygdsgården.

Region Halland inkluderar stickning och binge i sin kulturplan. Hallands Konstmuseum månar om sitt arkiv med binge och för ett resonemang om hur detta ska tas om hand framöver. Museet har även arrangerat träffar om binge. Under 2024 öppnar Halmstads hemslöjdsförening sin nya hemsida där bingemönster presenteras med såväl bilder och texter som diagram.

Litteratur

Anneli Johansson-Palmsköld (1990), Avsalustickningen i södra Halland – från vardagsvara till hemslöjdsprodukt. Lunds universitet.

Britta Johansson och Kersti Nilsson (1980), Binge – en halländsk sticktradition. LTs förlag: Stockholm.

Harriet Axelsson och Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden (2016). Sticka binge: börja mönstersticka halländskt binge. Hemslöjden: Halmstad

Harriet Axelsson och Mymmel Blomberg (2020), Mittens and caps. Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden/Hemslöjden. Halmstad.

Harriet Axelsson och Mymmel Blomberg (2022), Kreativt Binge: Mönstersticka efter eget huvud. Halmstads hemslöjdsförening.

Inga Wintzell (1980), Sticka mönster: historiskt om stickning i Sverige. Nordiska museet.

Mia Samuelsson (2021), Den halländska bingetraditionen. Examensarbete i kulturvård. Uppsala universitet.

Mymmel Blomberg (2007), 100 år med binge: En halländsk sticktradition. Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden. Halmstad.

Per Göran Johansson (2001), Gods, kvinnor och stickning: tidig industriell verksamhet i Höks härad i södra Halland ca 1750–1870. Lunds universitet.

Länkar

Andersson, Elisabeth. Bingestickning - en halländsk tradition Länk till annan webbplats.. 2023. Digitalt museum.

Bingefilm. https://www.youtube.com/watch?v=Zx1jMTDSygw&t=39s Länk till annan webbplats.

Bingestickning. Hemslöjden: https://www.youtube.com/watch?v=irCNqFo1CEw Länk till annan webbplats.

Hemsida om binge: halmstadshemslojdsforening.se Länk till annan webbplats.